Såå... imorse ringde klockan ännu en gång - Va!? Ledig ju...visst f-n hojen (drömt ngt helt annat).
Happ upp kl 04:15, tar ett bad och när det är klart och badkaret rapar låter det som att någon annan är i lägenheten (drömmen återigen) men kopplar snart ihop det med rapen. Börjar bra det här, well beställa taxi igen, klä på sig utrustningen, spisen, ut genom dörren, ner till hojen o hämta solglajjerna och in i taxin. Är framme i god tid på centralen, biljett via sms som tidigare nämnt så bara slå sig ner o vänta, käkar frulle. När jag sitter där kommer en sån där fyllkaja och pratar för sig själv, vi är väl kanske 5-6st som sitter på bänkarna i väntans tider. Nästan som man undrar om dessa rödnäsor är inhyrda för att det liksom hör till, aggresiv är han också o frågar om herrn bredvid mig ska ha skallen inslagen o sen ragglar han raskt vidare....vad säger man?
Tåget kommer in i tid och jag kliver på, noterar att det är en del av vagnen som är avskild från resterande men begriper inte varför, en kuvös. Hamnar bredvid en äldre dam som inte gör mkt väsen av sig mer än att hon sitter vid rutan och var tvungen att hämta sin förbeställda frukost efter ett tag, förbeställt var det ja. Skickar ett sms till säljaren och talar om ankomstid, denne svarar med att dom kommer vara i stan på ärenden och plockar upp mig när jag kommer. Nu sprakar det till i högtalarna och det sedvanliga välkomsttalet rabblas upp, nu får jag reda på varför jag sitter i en kuvös. Vagn 1 och 3 plats ditten till datten är tyst vagn = ljudlösa mobiler, lågt prat i densamme om måste och i övrigt tyst...? Passar mig perfekt iofs för då slapp jag kolikungarna jag alltid råkar ut för i liknande sammanhang, var alltså inget jag specifikt beställde utan jag råka bara hamna i denna vagn.
Färden fortsätter utan större bekymmer förutom att automatdörren till kuvösen som jag sitter bredvid har hybris o öppnar och stänger sig bäst den vill. Slutar med att konduktören ställer den på öppet läge istället och naturligtvis kliver det på en hel drös hubbabubba fjortisar i den "icke tysta delen av vagnen". Men de verkar skapligt väluppfostrade så inget uppror yttrar sig.
Byter till den lokala slingan i Herrljunga, tyvärr 40 min väntetid så jag tar en sväng på "stan". Hemköp var inte öppet så jag hamnar på ett fik tillslut, en dricka och en nig, nig ja wajjnerbroad ni vet. Tillslut sista färden mot Borås som är den tågburna slutdestinationen, en lärarinna frågar om platsen bredvid mig är ledig och jag makar på mig. Hon sitter och rättar något helt obegripligt med rask takt, försökte verkligen förstå mig på vad det var och det fatta hon men jag gick bet. Någon uppsats på präktig engelska men det var bara en skrift men säkert 20 olika namn hon rättade så det var ingen logik i det hela.
Kliver av tåget och det är bara en väg att gå och där står säljaren samt frugan och tar emot, lastar in handbagaget i bilen och så bär det av. Stämningen är bra och vi snackar om hans resa, mycket fisk blev det med bildbevis osv. Kaffe, bullar, mackor, juice, te är uppbullat när vi kommer fram, en viss charm med "landet" iaf. Tackar ödmjukast och sedan fortsätter vi med affären, synar hojen och blir positivt överaskad, som nytt. Han har bytt olja & filter, smörjt det som behövs, vaxat och donat. Han har ungefär 20 olika nycklar till lås, packväskor och tändning. Öppnar upp o visar alla tillbehör som ser oanvända ut vilka han även säger att dom är. Bara till att provköra då, inga konstigheter hojen känns som ny med sina 493 mil på mätaren. Kör vilse en gång och tebax, inte mycket att orda om för den ska jag ha och priset var vi överens om per telefon om det blev affär, inga konstigheter.
Jag som visar sig vara lite mer high på det datoriserade lånar en burk och redigerar till ett köpekontrakt. När det är klart så är det bara betalningen kvar... 4 försök och två datorer senare skäms jag för att jag inte lyckas installera ett certifikat. Va f-n! Ringer upp kundtjänst, Egon svarar och jag förklarar dilemmat att det som funkat på alla mina datorer genom åren + jobbets som ligger bakom femtioelva brandväggar inte funkar här, vad göra¿ Egon precis som jag har bara erfarenhet av den automatiska installationen som ska vara idiotsäker och måste då sätta mig på vänta för att kolla manualen, detta tar säkert 8 min och under den tiden har jag mer eller mindre gissat mig till hur det hela ska gå till väga. Efter lite bekräftelse till mina tankegångar med den manuella installationen funkar det och överföringen blir av.
Visst f-n försäkring, jodå redan kollat upp vad jag ska ha men inte sparat numret. Ringer först det allmäna numret, nr 23 i kö... ok men nu har detta dragit ut på tiden tillräckligt. Får en dator i handen igen då Ippphonen går på slowmode p.g.a. lantlig mottagning och får tag i ett direktnr, 2 min senare är jag hur glad som helst och nästan chockerad. Fick en premie på ca 66% lägre än vad det skulle kosta enligt listan. Visst nu har jag inte fått försäkringsbrevet ännu men jag sa både "Va!?" och dubbelkolla regnr, ägare modell etc. Tack tack.
Glad i hågen klättrar jag upp på hojen (med packboxar till höger och vänster måste man klättra), tacka för mig och regnjackan jag fått låna tills de besöker Sthlm på deras intiativ =) Åker och tankar upp den och så bär det av. Allt känns f-n perfekt, ni vet så där bra att man anar att man ska torska kortet eller våldskrascha på vägen hem. Nåväl milen tickar på, efter 15 mil är jag lite lagom degig och svänger av för rast. Blir en ordentligt bensträckare med korv, dricka, pudra näsan, prata telefon och fota lite. Iväg igen och nu går tiden/milen snabbare, självklart börja det regna igen när jag tagit av mig regnjackan och jag blir hyffsat blöt men inte under så lång tid så det får vara. Efter 27 mil ser jag en bensinmacksskylt och att det är avfart snart, brassar på och noterar att mätaren börja blinka nu och missar i samma veva avfarten... baskat. Jaja det är ju en sport
touring så det borde ju vara lite tilltaget i reserv. När det gått 29 mil och ännu ingen avfart börjar jag bli lite nojig, åker vidare en bit och svänger av första bästa. Happ nu står jag mitt ute på vischan, ingen större pejl på vart jag är men fortsätter o hoppas på det bästa. Kommer till en T-korsning med ganska många skyltar, till vänster står det Jönåker 6 vilket är närmast, måtte Jönåker har en bensinstation nu bara. 6km senare bakom en Caprice 90-talare kombi som är förvånansvärt fula ur den vinkeln kommer jag ned till down town Jönåker. Q-Star är det som verkar finnas, automatstation men jag vill ju ha 98 och de brukar inte dom ha. Svänger in på en lokalgata och vänder, en gubbe står och vattnar sina pelargoner (f-n vet jag) och jag stannar. Frågar om det finns någon annan mack i närheten men det handlade om någon mil och jag orka inte chansa. Kärringen tittar fram från baksidan och ser bitter ut så jag tackar för mig och åker till Q-Star, mkt riktigt bara 95, fiasko etanol och diesel. 5 minuter senare börjar jag bli nervös då automathelvetet inte vill ta mitt kort, jo det är slitet men automaterna brukar inte strejka. Har testa med tummen, understället, stället men inget putsande verkar hjälpa. Slutar med att jag utför peting med kortet i automaten och vips så funkade det, *puh*.
Efter Jönåker och hälsande på några trevliga mc-burna eldas det på hemåt, går att gasa med packväskor också =) Innan Södertälje ligger det ett stort schabrak av plast i en del av högerfilen, som tur är cruisar jag vänsterfil men det såg inge bra ut det där. Strax efteråt möter jag en polisbil i full kareta, förhoppningsvis på väg att åtgärda hindret, gissningsvis i storlek som en takbox fast dubbelt upp. När jag börjar komma in i 08-land så börjar köerna och tillslut går det redigt sakta, undrar om sidoboxarna är lika breda som styret tänker jag och laddar på mellan bilarna. Eloge till dem, brett och fint mellan och folk maka på sig under säkert en mil, en enda förståsigpåare skulle täppa till och tuta men i övrigt kunde jag lika gärna haft blåljus, grümt. Sen tog det tvärstopp, vägarbete och smalare mellan köerna = ingen idé att krångla, sen seriekrock sen vägarbete sen var jag för trött för att ens försöka. Svängde av vid S:t Eriksplan och V-teca genom stan istället och sen bar det hemåt.
Summa sumarum, j-vligt nöjd över dagen och väl värt besväret
VFR 800 V-tec 2008
.. dvs trippen går lite för fort ..
tur
