VFR-forum.se

Sitter och läser med stora ögon på forumet, finns många här som är väldigt duktiga på det här med hojar. Det finns inget som är omöjligt, bara utmaningar liksom.
Min farsa var en sådan snubbe. Mekaniker, konstruktör och ögonen bara lyste på honom när han fick något klurigt i handen. Han älskade hydraulik och finmekanik. Det han inte var var pedagogisk. När ögonen lyste på honom så där då ville han inte bli störd.

Farsan hade en son också (guess who) som idag gråter blod för att han inte fick snappa upp lite av de där kunskaperna. Varje gång jag hängde över motorhuven och frågade vad
exempelvis tändstiften var till för så fick jag en lätt fnysning till svar och det var lätt att förstå att jag mest var i vägen. Lite feg var jag också för inte skruvade jag sönder moppen i molekyler som många andra gjorde - kanske lite rädd att göra fel.

Idag älskar jag motorcyklar, drömmer om att renovera en veteranhoj och att kunna plocka ordentligt med viffern utan att vara rädd att paja något. Men det är mycket mark att hämta in.

Vad blir sensmoralen av detta då? Uppmuntra era kids att göra det som dom tycker är roligt men glöm inte bort att dela med er av era stora kunskaper när ni ser en liten öppning. Alla är vi barn i början och man vet aldrig när i livet som kunskaperna kan komma till pass. Barns signaler för intresse är ibland subtila.

/Rydh

Mycket bra skrivet!
Min far gjorde tvärt om, jag fick alltid vara med och skruva i bilar, cyklar, gräsklippare, och moppen när man fick den. Min mor var väl inte alltid förtjust när man kom in med olja över hela sig, inklusive de fina byxorna man inte fick smutsa ned
Därför är man inte rädd att skruva sönder saker, fast de inte är trasiga ibland. Det är ju mycket lättare idag tack vare internet, där finns ju mycket info att hämta. Filmer som berättar in i minsta detalj hur man ska gå tillväga, handböcker och bilder.
Låt era flickor och pojkar vara med när ni skruvar och låt dem göra fel ibland så lär de sig hur saker och ting hänger ihop.

HondaHasse skrev:Mycket bra skrivet!

+1!

Bra skrivet, så man blir tårögd....

Fast det är aldrig försent att lära sig nåt nytt, har du nån kompis som meckar så kan du bli barn på nytt och snappa upp allt som görs fixa ihop nån meckarkväll i nåt garage.

Well håller med Donner!

Tack Donner för det du har visat mig =)

Man är aldrig för gammal att lära sig av andra samt att man kan ju ta en 5000-kr hoj från nåt ställe och pilla på.

/Råttis

Jag är inget offer, jag kämpar på och lär mig efterhand, bland annat på detta eminenta forum. Men som sagt, det tar tid att hämta upp. Jag märker själv hur jag ibland suckar åt min dotters tusen frågor - men jag försöker ta mig tid att förklara det jag kan om det hon vill veta. Eller ta reda på mer ihop. Det önskar jag att farsan också gjort - då hade jag slagit till på duccedämparen

Haltomhalvt offtopic så hittade jag min gamla 125:a i ett uthus hemma hos farsan när han dog i julas. Ingen nyckel och 20 år sedan den var igång. Där kanske nostalgiprojektet finns

det låter som ett väldigt bra projekt att börja på

Rydh skrev:Haltomhalvt offtopic så hittade jag min gamla 125:a i ett uthus hemma hos farsan när han dog i julas. Ingen nyckel och 20 år sedan den var igång. Där kanske nostalgiprojektet finns

Låter som en god idé! Får man fråga vad det är för hoj?

Angående ämnet kan jag bara hålla med! Min egen far har aldrig varit särskilt intresserad av teknik, så var jag fått mitt intresse ifrån är det ingen som riktigt begriper. Så jag har fått lära mig själv, genom att läsa på, fråga andra och testa själv. Har inga egna barn, men försöker hjälpa brorsöner och grannpågar så mycket jag kan.

tersan skrev:Får man fråga vad det är för hoj?

Absolut, det är en Yamaha RD125 DX från 81. Alltså inte den vätskekylda LC:n med lite mer former utan den utan toppkåpa med mer Puch-stuk
Tror inte det är någon idé för mig att lägga tid jag inte har på den, den får nog gå som reservdelshoj om jag kan hitta någon bättre behövande. 20 års
förvaring har inte gjort den gott vad jag kunde se.

Rydh skrev:Absolut, det är en Yamaha RD125 DX från 81. Alltså inte den vätskekylda LC:n med lite mer former utan den utan toppkåpa med mer Puch-stuk

Jag vet vilken det är... just den var en våt dröm när jag var i den åldern. Men det dröjde mååånga år innan jag fick möjlighet att skaffa kort och hoj.

Tänkvärd historia från både Rydh och Hasse.
Var mitt teknikintresse kommer ifrån vet jag faktiskt inte, farsan hade akademisk utbildning och tummen mer eller mindre mitt i hand, men han talade 8-9 flytande, däribland latin och var enormt teoretiskt allmänkunnig utom när det gällde teknik. Jag tänker ibland att det var mycket kunskap siom försvann när han tog ner skylten.
Morsan, nja, hon ville men kunde inte och jag lyckades stoppa henne en gång i sista sekunden från att hälla ner avfettningsmedel i oljan på bilen och som tack blev jag utskälld "varför stod den flaskan bland oljan?"
Brorsan brukade ofta skruva isär sin mobbe i molekyler, men vad han gjorde med den vet jag inte för när jag tog över den så gick den som en påse skit, var slö och höll inte tomgång. Felet: Igensotad avgaskanal och trasig aldrig bytt cylinderfotspackning (Sachsmotor). När det var fixat så gick den bättre än den någonsin hade gjort medan han hade den och han fattade ingenting. Det kanske också hade med att göra att han också valde ett akademiskt yrke (läkare).

Så som sagt, var kom mitt teknikintresse ifrån? Ja det började med brorsans gamla moppe, sen tyckte "trimmade gänget" (de flesta könde med 5½:a) på gården att jag skulle ha lite mer klös och sålde på mig en förgasare, en extra kolv togs med till metallslöjden och jackades vilket ledde till att moppen inte gick alls, så den gamla/nya originalkolven som redan var lite jackad sattes tillbaka.

Det ena ledde till det andra och när 16-årsdagen kom så var det "JAG SKA HA BÅGE!"
Farsan: "Jävla leksaker, köp en ordentlig bil istället". Morsan: "Klart att grabben ska ha en hoj". Snacka omvända världen.

Nåja, hojkort införskaffades och eftersom jag inte hade kört med übertrimmad moppe så var "lämpan" inga problem till skillnad mot en del av polarna
Men sen tog det ca. ett år innan jag hade råd att köpa hoj.
År 1. Honda CB125:a med elstart (vilket lyx) fullständigt rudis, fattade inget och trodde ofta att nåt var fel. Jag lärde mig iaf att fylla på batterivatten eftersom 6 voltsystemet kokade batteriet så det stod härliga till.
År 2. Honda CB400 Four, oj vilket lyft, men fattade fortfarande nada och blev grundlurad ett par gånger av polarna på stan ända tills en bult från transaxeln tittade ut genom en motorkåpa. Då tog Hondamecken hos Skogis mig under sina vingar och... "Nu ska jag förklara lite för dig".

Sen kom modet, jag började skruva lite "learning by doing", gasade som om jag hade snott hojen vilket följdes av lite marksyningar som ledde till jag fick byta grejer. Sålde 400:n och köpote en gammal CB750K0 och det var nog med den jag lärde mig att skruva motor ordentligt eftersom jag var så illa tvungen. Med den hade jag även fått en Shop Manual" som jag följde noga.

Och på den vägen är det. "Learing by doing", "Shop Manual", mera "learning by doing" och upptäcka att det ibland finns genvägar och enklare metoder som inte står i "Shop Manual".

Jaja, har man intresset och viljan så funkar det mesta och så fort något skulle fixas hemma eller nåt så fick man höra: "Du som är så teknisk".
Oh yeah! Alla är barn i början