Kenjo med en inte allt för rolig start!
Postat: ons sep 30, 2009 20:17
Hej,
Lite information om mig: Kenny Jönsson, Linköping, uppväxt i Tingsryd, pluggar, född 86. Tog A1-kort när jag var 16 och efter det så har det bara rullat på så att säga.
Har sedan jag började köra hoj haft en viss kärlek till Viffar. Snygg och lagom sportig hoj. I vår är det dags för examen och då tänkte jag att jag skulle skaffa en ny hoj, har kört en VF från 83 några år nu så jag tyckte det var dags för något nyare. Kunde dock inte vänta till dess utan har nu införskaffat mig en VFR från 99, Jubileumsmodell med ~6000 mil på mätaren och hyfsat skick. Lite skavanker men priset var därefter och maskineriet verkar gå bra. Hittade den en bit upp i Sverige så jag åkte upp förra helgen med min sambo och hennes mor med tanken att jag skulle köra hem hojjen eftersom bilen inte hade någon dragkrok. Efter en provkörning på söndagsmorgonen, lite snack med försäljaren(privatperson) och undertecknande av papper så var det dags att åka hemåt. Han som sålde sa att han hade haft lite problem med batteriet i våras men att det nu var löst. Bra sa jag och frågade lite om laddningsregulatorn, eftersom jag förstått här på forumet det är ett vanligt problem. Han sa att hojjen hade gått sen i våras så då antog jag att det inte var regulatorn. Han trodde inte heller att det var något problem med den. So far so good...
Hemfärden startade och varde ungefär 15 mil. Sedan slutade trippmätaren att rulla. Stannade på en rastplats och studeerade det hela och konfronterade instruktionsboken. Verkade som den var sönder. Ajaj sa jag, inte mycket att göra åt det nu utan skulle fortsätta hemåt. Vred om nyckeln, tryckte på startknappen och klick... Ajaj igen
... ingen kraft kvar i batteriet. Antagligen(eller förhoppningsvis) därför som trippmätaren inte gick ordentligt, dålig spänning. Men men... Lyckades putta igång viffern och tog oss till ett köpcenter där vi ägnade ~5 timmar 
tills tjejens bror kom och hämtade oss och hojjen med släp. Det tog många timmar innan vi var hemma i Linköping, inte för än morgonen efter.
Nu står mc:n oss svärföräldrarna med en trasig laddningsregulator. Har beställt en ny som jag fick idag och i helgen ska den monteras i. Har pratat med han jag köpte den av och han blev lite förvånad och tyckte nog det var lite pinsamt så han har betalt större delen av regulatorn. Han körde inte mycket med hojjen i år då han köpt en ny i våras och därför varit duktig och underhållsladdat batteriet mellan turerna... Antagligen därför batteriet inte tagit slut för honom då han bara kört 4-5 mil i stöten. Lätt att vara klok i efterhand.
Vi får hoppas att fortsättningen blir lite lyckligare.
/Kenjo
Lite information om mig: Kenny Jönsson, Linköping, uppväxt i Tingsryd, pluggar, född 86. Tog A1-kort när jag var 16 och efter det så har det bara rullat på så att säga.
Har sedan jag började köra hoj haft en viss kärlek till Viffar. Snygg och lagom sportig hoj. I vår är det dags för examen och då tänkte jag att jag skulle skaffa en ny hoj, har kört en VF från 83 några år nu så jag tyckte det var dags för något nyare. Kunde dock inte vänta till dess utan har nu införskaffat mig en VFR från 99, Jubileumsmodell med ~6000 mil på mätaren och hyfsat skick. Lite skavanker men priset var därefter och maskineriet verkar gå bra. Hittade den en bit upp i Sverige så jag åkte upp förra helgen med min sambo och hennes mor med tanken att jag skulle köra hem hojjen eftersom bilen inte hade någon dragkrok. Efter en provkörning på söndagsmorgonen, lite snack med försäljaren(privatperson) och undertecknande av papper så var det dags att åka hemåt. Han som sålde sa att han hade haft lite problem med batteriet i våras men att det nu var löst. Bra sa jag och frågade lite om laddningsregulatorn, eftersom jag förstått här på forumet det är ett vanligt problem. Han sa att hojjen hade gått sen i våras så då antog jag att det inte var regulatorn. Han trodde inte heller att det var något problem med den. So far so good...
Hemfärden startade och varde ungefär 15 mil. Sedan slutade trippmätaren att rulla. Stannade på en rastplats och studeerade det hela och konfronterade instruktionsboken. Verkade som den var sönder. Ajaj sa jag, inte mycket att göra åt det nu utan skulle fortsätta hemåt. Vred om nyckeln, tryckte på startknappen och klick... Ajaj igen
... ingen kraft kvar i batteriet. Antagligen(eller förhoppningsvis) därför som trippmätaren inte gick ordentligt, dålig spänning. Men men... Lyckades putta igång viffern och tog oss till ett köpcenter där vi ägnade ~5 timmar tills tjejens bror kom och hämtade oss och hojjen med släp. Det tog många timmar innan vi var hemma i Linköping, inte för än morgonen efter. Nu står mc:n oss svärföräldrarna med en trasig laddningsregulator. Har beställt en ny som jag fick idag och i helgen ska den monteras i. Har pratat med han jag köpte den av och han blev lite förvånad och tyckte nog det var lite pinsamt så han har betalt större delen av regulatorn. Han körde inte mycket med hojjen i år då han köpt en ny i våras och därför varit duktig och underhållsladdat batteriet mellan turerna... Antagligen därför batteriet inte tagit slut för honom då han bara kört 4-5 mil i stöten. Lätt att vara klok i efterhand.
Vi får hoppas att fortsättningen blir lite lyckligare.
/Kenjo
Så när laddregulatorn tar slut står du där med färsk spänning och fyller på? 