Tar det i bästa AA-anda:
Jonas heter jag och jag är motorcyklist.
Efter tio vita år utan cykel har jag äntligen "kommit hem" igen
Första cykeln var en GSX750ES -84 som följde mig under 90-talet för att ersättas av en TT600 -87 under några år tills 6-voltssystemet, kick och första barnet gjorde att garaget överlämnades till familjens bilar istället.
Första åren gick bra och tiden fördrevs med annat. Båt, jakt, skidåkning, ett barn till, flytt, resor, jakt, ny båt, ytterligare ett barn, fotografering, mer jakt, ny hund osv gjorde att åren gick. Men någonstans 2008 eller 2009 hände något. På en 40-årsfest hamnade jag i samspråk med två killar som båda visade sig köra VFR'er. De pratade sig varma om motorn, mångsidigheten och inte minst ljudet samt upplyste mig om att efter 20 år blev försäkringen väldigt trevlig, vilket gjorde att det tändes ett litet hopp om att kunna ha en "riktig" cykel igen.
April, maj de följande åren blev riktiga nackvridar-vårar. Så fort jag hörde ljudet av en motorcykel snurrade huvudet i bästa exorcistenstil för att kunna få en glimt av den innan den försvann. Med sommaren la sig ofta suget något och framåt september hade jag lyckats förtränga det helt och hållet.
I våras däremot, sprack det helt. En arbetskamrat köpte en gammal CBR600 och chefen bytte sin HD sportster mot en sprillans ny CBR600. Nu blev det myyycket mc-snack på jobbet och då kunde jag inte längre hålla emot för suget.
Målet var att hitta en "veteran-VFR" dvs från -93 eller äldre, men eftersom jag tycker generation 4 är snyggare med sina luftintag på sidorna, bestämde jag mig för att leta upp en röd -94 (ett år går ju så fort). Många olika omständigheter gjorde att det inte alls blev så...
I slutet av sommaren köpte jag till sist en svart VFR800 från -99. Inte mycket som stämmer med målet, men ändå så himla rätt!
