Fabbe72 - nybiten
Postat: sön jun 21, 2015 20:36
Hej,
Fabian heter jag och för sisådär tre veckor sedan åkte jag upp till Kristianstad för att kika på en ilsket röd hoj. Det här var timmar efter jag tagit den efterlängtade lappen.
Vägen till körkortet började förra sommaren som ett bot på tristess då jag tillfälligt flyttade till Gävle för att jobba. Ödets nyck då jag upptäckte att det saknades skola att köra på så jag fick helt enkelt köra på i Malmö när jag var hemma i helgerna. Lång veckopendling.
Hur som helst hoppade jag upp bakom svågern och vi körde upp till Kristianstad. En knapp timma senare var vi framme och jag kan svära på att jag hade ett bråck i scrotum efter åkturen på Kawasakins stehårda bönpall.
Vilken skillnad det då var att sjunka ner i sadeln på en välpolerad VFR av 93 års modell och för andra gången någonsin köra iväg på egen hand. Efter en kort och mycket skakig provtur lämnade jag över nycklarna till den mer rutinerade svågern för provkörning.
Efter en längre sväng kommer han tillbaks med ett stort leende på läpparna och menar att det var ganska hyggligt klipp i den gamla knarren. Affären var således ett faktum. 15 kalla bytte ägare och nycklar lämnades över tillsammans med en bunt papper och originalhandbok, komplett med ihäftat tillägg för den ställbara dämpningen.
Nu har jag hunnit köra ett trettital mil, smort kedjan, bytt handtag (satt obehagliga skumrullar på) och håller på att lära mig henne på slingriga skånska vägar. Lika bäst att lära sig då jag har för avsikt att pendla med henne mellan Malmö och Vellinge när vädret tillåter.
Utan att säga för mycket är det inte fullt lika skakigt längre...
Fabian heter jag och för sisådär tre veckor sedan åkte jag upp till Kristianstad för att kika på en ilsket röd hoj. Det här var timmar efter jag tagit den efterlängtade lappen.
Vägen till körkortet började förra sommaren som ett bot på tristess då jag tillfälligt flyttade till Gävle för att jobba. Ödets nyck då jag upptäckte att det saknades skola att köra på så jag fick helt enkelt köra på i Malmö när jag var hemma i helgerna. Lång veckopendling.
Hur som helst hoppade jag upp bakom svågern och vi körde upp till Kristianstad. En knapp timma senare var vi framme och jag kan svära på att jag hade ett bråck i scrotum efter åkturen på Kawasakins stehårda bönpall.
Vilken skillnad det då var att sjunka ner i sadeln på en välpolerad VFR av 93 års modell och för andra gången någonsin köra iväg på egen hand. Efter en kort och mycket skakig provtur lämnade jag över nycklarna till den mer rutinerade svågern för provkörning.
Efter en längre sväng kommer han tillbaks med ett stort leende på läpparna och menar att det var ganska hyggligt klipp i den gamla knarren. Affären var således ett faktum. 15 kalla bytte ägare och nycklar lämnades över tillsammans med en bunt papper och originalhandbok, komplett med ihäftat tillägg för den ställbara dämpningen.
Nu har jag hunnit köra ett trettital mil, smort kedjan, bytt handtag (satt obehagliga skumrullar på) och håller på att lära mig henne på slingriga skånska vägar. Lika bäst att lära sig då jag har för avsikt att pendla med henne mellan Malmö och Vellinge när vädret tillåter.
Utan att säga för mycket är det inte fullt lika skakigt längre...
