Jag gillar min VFR! Konstaterade att jag kört snart 300 mil, och börjar känna mig lite mer bekväm med hojåkandet (den här veckan är det ettårsjubileum som A-kortsinnehavare).
I helgen tog jag en tur till Fjugesta för att hälsa på en kompis. Kurviga småvägar via Tjällmo-Pålsboda-Hallsberg dit, och kurviga vägar via Vretstorp-Askersund tillbaka.
Fördelen med att åka en lördageftermiddag så här års är att det inte är nån trafik att tala om, så det går att åka aktivt och testa lite snygga spårval i kurvorna. Och det är nu jag börjar inse hur himla trevlig VFR är... den ställer upp på det mesta utan knot, och nu när jag bytt till ett kolfiberavgas så gasar man lite extra ut ur kurvorna bara för att det låter så gött...
Börjar mer och mer fundera på vad nästa hoj ska bli... inte för att jag tänker göra av mig av med min VFR, det är den alldeles för bra för. Men den kan ju kompletteras med nåt mer renodlat, frågan är bara vad? Banåka tänker jag försöka hålla mig borta från, jag föredrar fyra hjul och skyddsbur för såna övningar. Offroad är ju kul, och nåt vibrerande engelskt vore charmigt... Ducati är förstås en dröm för en italofil som jag... inte lätt det här inte.