Tänkvärd historia från både Rydh och Hasse.
Var mitt teknikintresse kommer ifrån vet jag faktiskt inte, farsan hade akademisk utbildning och tummen mer eller mindre mitt i hand, men han talade 8-9 flytande, däribland latin och var enormt teoretiskt allmänkunnig utom när det gällde teknik. Jag tänker ibland att det var mycket kunskap siom försvann när han tog ner skylten.
Morsan, nja, hon ville men kunde inte och jag lyckades stoppa henne en gång i sista sekunden från att hälla ner avfettningsmedel i oljan på bilen och som tack blev jag utskälld "varför stod den flaskan bland oljan?"
Brorsan brukade ofta skruva isär sin mobbe i molekyler, men vad han gjorde med den vet jag inte för när jag tog över den så gick den som en påse skit, var slö och höll inte tomgång. Felet: Igensotad avgaskanal och trasig aldrig bytt cylinderfotspackning (Sachsmotor). När det var fixat så gick den bättre än den någonsin hade gjort medan han hade den och han fattade ingenting. Det kanske också hade med att göra att han också valde ett akademiskt yrke (läkare).
Så som sagt, var kom mitt teknikintresse ifrån? Ja det började med brorsans gamla moppe, sen tyckte "trimmade gänget" (de flesta könde med 5½:a) på gården att jag skulle ha lite mer klös och sålde på mig en förgasare, en extra kolv togs med till metallslöjden och jackades vilket ledde till att moppen inte gick alls, så den gamla/nya originalkolven som redan var lite jackad sattes tillbaka.
Det ena ledde till det andra och när 16-årsdagen kom så var det "JAG SKA HA BÅGE!"
Farsan: "Jävla leksaker, köp en ordentlig bil istället". Morsan: "Klart att grabben ska ha en hoj". Snacka omvända världen.
Nåja, hojkort införskaffades och eftersom jag inte hade kört med übertrimmad moppe så var "lämpan" inga problem till skillnad mot en del av polarna
Men sen tog det ca. ett år innan jag hade råd att köpa hoj.
År 1. Honda CB125:a med elstart (vilket lyx) fullständigt rudis, fattade inget och trodde ofta att nåt var fel. Jag lärde mig iaf att fylla på batterivatten eftersom 6 voltsystemet kokade batteriet så det stod härliga till.
År 2. Honda CB400 Four, oj vilket lyft, men fattade fortfarande nada och blev grundlurad ett par gånger av polarna på stan ända tills en bult från transaxeln tittade ut genom en motorkåpa. Då tog Hondamecken hos Skogis mig under sina vingar och... "Nu ska jag förklara lite för dig".
Sen kom modet, jag började skruva lite "learning by doing", gasade som om jag hade snott hojen vilket följdes av lite marksyningar som ledde till jag fick byta grejer. Sålde 400:n och köpote en gammal CB750K0 och det var nog med den jag lärde mig att skruva motor ordentligt eftersom jag var så illa tvungen. Med den hade jag även fått en Shop Manual" som jag följde noga.
Och på den vägen är det. "Learing by doing", "Shop Manual", mera "learning by doing" och upptäcka att det ibland finns genvägar och enklare metoder som inte står i "Shop Manual".
Jaja, har man intresset och viljan så funkar det mesta och så fort något skulle fixas hemma eller nåt så fick man höra: "Du som är så teknisk".
Oh yeah! Alla är barn i början
fixa ihop nån meckarkväll i nåt garage.
