Om den laddar som den ska så är det troligen batteriet som är pensionsmässigt. Ta med det och gör ett belastningstest.Biskopen skrev:Hej igen, nu har jag mätt spänningen, såg helt OK ut.
Jag får inte fram någon spänning på de 3 gula sladdarna. Jord har ja både testat med ramen samt minus på batteriet.
Kontakten med de gula sladdarna hade dock smält plast (kan vara vajsing mao på laddregulator-kontakten om inte annat?)
Vad tror ni?
Att mäta de tre gula sladdarna är lite speciellt. Dels måste motorn vara igång och dels är det AC (växelström) som kommer från dom. Så du får isf ställa multimetern på AC och mäta sladdarna en och en mot jord. Kontakten måste även kopplas isär innan man gör det.
Sen är det intressant att kontakten tydligen smälter även på VFR (har missat det). På klassiska VF är det ett standardfel som alla råkar ut för och man löser bäst genom att fixa en permanentkoppling. Det som behövs är tre lösa sladdstumpar för att förlänga de befintliga, lödkolv, en stadig hand, krympslang och värmepicka eller hårtork.
En sån smältning som kan ge kortis som följd kan troligen vara den främsta anledningen till att statorn brinner. Med en permanentkoppling löser man problemet en gång för alla och enda anledningen till att man i ett senare skede skulle behöva ta isär det är om man behöver lyfta ur motorn nån gång.
Grundproblemet med den här konstruktionen är att VF och VFR inte har generator utan alternator som sen skickar stark växelström via de gula sladdarna upp till regulatorn som är en kombinerad likriktare och laddningsrelä.
Det här var inga större problem med gamla hojar som hade klena generatorer/alternatorer, men med dagens grejer (gäller enda sen 80-talet) som har betydligt mer effekt blir det varmt, oxiderar, blir sämre kontakt, oxiderar mer, smälter osv. = En ond cirkel.
Dagens radfyror har oftast en riktig generator som brukar sitta bakom cylinderraden, men var sätter man en sån på en V4? Jag vet inte hur det är löst/om det är löst på VFR1200, men den har ju en helt annan motorlayout.